Sydsvenskan, krönika tre

”Det kom ett eko från medeltiden i förra veckan. Jag satt och åt frukost med min man när det hände. Ekot berättade för mig att jag satt mittemot denna underbara människa i syfte att avla barn och föra människosläktet vidare. Ordagrant: ”Äktenskapet [är] i grunden en institution som syftar till reproduktion.” Jag blev inte bara förvånad över detta påhopp, utan också grymt förnärmad. För mig är äktenskapet ”i grunden” en kärlekshandling. 

Det var alltså ett gäng trötta, borgerliga politiker som i fredags fick en debattartikel publicerad i Dagens Nyheter. I artikeln underkände de i ett svep och utan täckning många av mina kompisar som föräldrar. Homosexuella är inte lämpade att vara mammor och pappor och därför ska staten fortsätta att systematiskt diskriminera dem, tycker de. Bakgrunden till den nervösa artikeln från bland annat de förra partiledarna Alf Svensson (kd) och Torbjörn Fälldin (c) är ett utredningsförslag som säger att staten ska förhålla sig neutral till vilken konstellation ett äktenskap mellan två människor har: man och kvinna, kvinna och kvinna eller man och man. 

I artikeln duggade det tätt av illa genomtänkta argument, som att äktenskapet ”av hävd” är förbehållet män och kvinnor eftersom det är biologiskt omöjligt för homosexuella att få barn. De glömmer att det även är omöjligt för vissa heterosexuella par att få barn – ska de också förbjudas ett likvärdigt äktenskap? Svensson, Fälldin & Company verkar dessutom ha glömt eller medvetet förträngt att kyrkan och staten är skilda. I en civil lagstiftning, som kyrkan inte har med att göra, väger hävd och tradition lätt, rättigheter och likabehandling tungt. Så länge ordet äktenskap finns i det juridiska systemet som en bekräftelse på samlevnad mellan två människor kan varken kyrkan eller konservativa politiker göra anspråk på att religiösa traditioner kring äktenskapet ska styra lagstiftningen. 

Det mest unkna med Svensson, Fälldin & Company är hur de använder barn som slagträ i sin kamp för att konservera världen. De säger att barn har rätt till sina föräldrar. Men homosexuella föräldrar är också föräldrar. Och många barn som lever med heterosexuella föräldrar lever inte nödvändigtvis med sina biologiska föräldrar, eller ens med bra föräldrar. De konservativa pratar om barns trygghet. I själva verket handlar förra veckans utspel om debattörernas egen trygghet – de vill att världen ska se ut som den alltid har gjort så att de slipper bli nervösa. 

Pricken över i:et i paraden av bedrövliga argument mot homoäktenskap var det här: ”En könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare.” Sen när innebär ”integration” att vissa individer i samhället ska ha färre rättigheter för en annan hopfantiserad grupps skull? Och vad har debattörerna för bild av de människor som kommer hit? 

Nej, desperationens sken lyser starkt från Svensson, Fälldin & Companys anleten. De inser att de har förlorat kampen mot den moderna världen – men väljer ändå att stanna i medeltiden.”